Ja, nu har jag ju inte skrivit om det ”riktiga” ämnet på bloggen på ett tag men det struntar jag. Jag har ju tagit bort en hel del äldre inlägg och inte haft tid att skriva på länge iallafall.
Bilddagboken verkar fylla en, för oss människor och även djur, viktig funktion: bekräftelse. Bekräftelse är någonting som vi alla behöver i större och mindre mängder.
På Bilddagboken kan man varje dag bevittna, oftast, tonåringars desperata kamp efter ännu mer bekräftelse. Här läggs bilder ut där magar dras in och man säger ”Mamma hotar att skicka mig till sjukhuset” eller så lägger man ut bikinibilder, bilder på sin tvättbräda och posar lite halvbilligt.
Ofta ska man skicka hjärtan ”<3″ i kommentarerna om man bryr sig om personen eller skicka ett SMS till ägaren av kontot.
Visst, jag kan förstå att man vill ha många kommentarer och att man vill få komplimanger för sin hårt tränade kropp, eller vad det nu är, men det känns aningen sorgligt när man återkommer till samma stela pose och bedjande bildtexter.
Dessa bilder som läggs ut kan sparas av vem som helst och spridas och användas hur som helst. Men det kanske inte gör något? Mamma och pappa bryr sig nog inte och min framtida partner och barn får ju ta mig för den jag är.
Äh, nej, gör hur fan ni vill! Det är bara bra med fler snygga, halvnakna 13åringar på Internet! (Nej, självklart inte).
Tänk er för bara..
Usch, har ni märkt hur många det är som bara skickar iväg ett inlägg på någon sajt och vill ha cybersex? Ibland tar dem de lugnt ett tag men man märker snabbt var det bär.. Jag är ju medlem på Second Life och det är ju känt att väldigt många registrerar sig bara för att ha cybersex där. Iallfall, på en kristen sida fick jag ett inlägg som frågade ifall jag hade Second Life. Konstig fråga tyckte jag men sade ”Jaa, det har jag.. Hurså?”
Jo, det var frågan om cybersex.
Det finns knappast något tråkigare än ”cybersexspammare”.
(Om någon mot förmodan fortfarande har Second Life kan ni ju säga till 
)
Nu har jag iallafall gnällt färdigt 
Har ni hört talas om Gratis Fashion? Jag vågar säga att där är det enklare att tjäna poäng, även om man behöver fler poäng för att få något men samtidigt är det mer prisvärda produkter så som iPhone och massa annat.
Värt att prova iallafall Jag blev medlem för några dagar sedan
Hopplösheten river i den sårades själ.
Den begraver sina skitiga naglar djupt in i skinnet, infekterar varenda centimeter.
Den sårade försöker värja sig ifrån Hopplöshetens attack, men ack! Den sårade faller.
Inte ger den sårade upp, inte en sekund utan sparkar med benen, viftar med armarna, spottar och fräser.
Men allt är förgäves.
Den sårade blir kallare och kallare, fryser till is. Vänder och vrider sig i smärta. Stillhet.
Den sårade är inte bara sårad längre utan har slutade att existera.
Nej, jag tycker inte om att det så snart är julafton. Kan den inte vänta lite granna? Låta lugnet och snön komma först…
Nej.
Jag har bestämt mig för att radera alla tidigare inlägg.
Jag vill inte att Ni skall veta. Veta om mig, veta om någonting.
Inga fler kommentarer eller besök. Nej, tack, jag vet!
Men jag är inte här för er skull.
Ni är inte här för min skull. Nej, vi är inte här för varandra.
Ni ska veta en sak, jag är jävligt nyfiken och jag skvallrar inte.
Jag har blivit mer och mer nyfiken på Henne. Ja, jag kallar henne så.
Henne är precis som jag var förut. Ja, bara en liten skillnad har vi. Innerst inne är jag fortfarande densamma, men det är inte lika tydligt länge.
Det hon saknar, eller det som skillnaden mellan Henne och hur jag var är någon slags styrka. Jag säger inte att jag är starkare än Henne, men på något plan är jag det.
Hon verkar inte klara av den. Ensamheten.
Visst drog jag mig undan som hon gör. Visst grät jag hål i ansiktet jag med men jag visade mig stark. Ingen skulle någonsin få trampa på mig.
Jag trampade på henne. Får jag försöka ursäkta mig? Får jag? Får jag?
Det var inte hårt alls, förvånansvärt löst.
Jag har svårt att lita på människor, jag vill bara ha en viss sorts människor omkring mig, jag vill bara ha en viss sorts människor som vänner, eller s.k. vänner.
(Jag har nog inga fortfarande. En annan likhet mellan oss? En möjlighet).
De människor som jag har svårt att avgöra till vilken ”grupp” de tillhör brukar jag hålla koll på, testa. Jag testade henne. Äckligt försiktigt. Jag registrerade varje sak hon gjorde, varje reaktion och då insåg jag att hon är som jag var.
Det var en dag då jag insåg att jag ska visa mig bättre, bättre än de andra.
Heh, kan inte påstå att jag lyckades. Men alla gick på det, de trodde jag var en av de bästa. Roligt.
Två skillnader mellan Henne och mitt förra jag:
* Jag tog för mig – Kanske hon gör också, men isåfall på ett osynligt sätt. Tyvärr.
* Det var självvalt. – Det verkar inte vara hennes val? Men jag hoppas. Det var svårt trots att det var mitt val.
Usch, jag skriver för mycket. För mycket som är trassligt.
Känns lite små förbjudet att ens nämna ordet ”sex” i sin blogg. Men vad fan, löjlig jag är.
Jag tänkte att jag skulle tipsa om en blogg med väldigt bra sexnoveller. Dessa har så bra skrivkvalité!
Intressanta är de också..
Jag gillar verkligen en novell som heter ”Den vita oskulden”. (Den ligger några sidor bak i bloggen. Klicka bara på ”äldre inlägg” längst ner..)
Här är bloggen:
Jag var inte feg förr. Men jag har blivit det. Väldigt fort har det gått.
Nu är jag inne i min ”inte bestämma, inte ta ansvar”-period.
M frågade något. Jag ville varken säga ”ja” eller ”nej”. Eller, jag ville egentligen säga ”ja”, men jag har ju gått och blivit feg så det kunde jag bara inte få ur mig. Jag borde lära mig att kunna ge ordentliga svar.
Där får han stå kvar i ovisshet.
Sen har jag ju börjar misstro också. Då kommer M och ska bevisa sin kärlek på det ena och det andra sättet.
Men jag vågar ju inte ens öppna ögonen för att se.
Fan, varför har det blivit såhär?
”Hoppa ned för ‘riktiga inlägget’”
( Ja, ja. Varför är det så okej att kända, rika män har yngre kvinnor?
Bara för att dem är rika och kvinnorna har då ”anledning” att ”älska” dessa rika snubbar? Och att dessa rika snubbar då kan accepteras leka med en yngre kvinna bara för att han ”kan”.
Så förklarar mina vänner hur det är. Visst, jag märker väl det också men jag förstår ändå inte riktigt.
Är det inte bättre om kvinnan älskar den äldre mannen trots att han är ”okänd” och inte rik? För då är det säkert mer äkta kärlek och det borde ju vara finare och mera accepterat än att ”använda” männen, eller?
Dock blir det då att männen har den yngre kvinnan bara för att han har fått henne på fall och ”kan” ha henne fast han bara vill visa vad han kan fånga och ha ”bättre” (tror inte det beror på ålder) sex. )
Jag har läst på flertalet sidor med människor i sådana här relationer. Där skriver de flesta att sexet blir sååå mycket bättre med en man som är äldre. Och männen säger att det blir sååå mycket bättre när kvinnan är ung.
Är det verkligen så?
Jag kan ju inte svara för Honom, men jag kan svara för mig själv.
Jag kan säga såhär att jag har haft nästintill lika bra sex med jämnåriga och även sämre. Men eftersom att jag nu är så förälskad så är ju allting så mycket bättre nu Kanske kan jag inte vara objektiv.
Jag tror att sexet, hur bra det blir, beror på kärleken också. Och såklart tekniken och allt sån’t
Inte bara pågrund av åldern.
Men det tror väl de allra flesta.
Men Han är bäst för mig. Just nu. Så det så.
Fast sen kanske äldre män är mer erfarna med det här att förföra osv. Men de kan ju vara lika dåliga också..
Sen kanske yngre kvinnor har mer s.k.a. ”glöd”, men de kan ju lika gärna sakna ”glöd” och en erfaren, äldre kvinna kan ha mycket, mycket mera ”glöd”.
Men allt detta är uppenbart.
Till och med för Mig.
Att inte bli betrodd med något.. Är det sådär jävla hemskt, då?
Jag valde att inte berätta varför jag mådde skit för min kompis. Han blev inte precis glad..
Sade att jag hade gjort hans humör än värre, att han inte kände att jag lita på honom och att det var en otrevlig känsla.
Visst, det kan jag väl köpa men bara en vecka tidigare har han sagt att jag inte behöver berätta allt, om jag inte vill, och att han tycker det är okej.
Sade han då det för att låtsas att det skulle vara okej samtidigt som han visste att han skulle må dåligt över det?
Jag förstår mig Inte på den här människan! Jättetrevlig, har ”min” humor och allting men oerhört noga med en del saker.
Ibland vet jag inte ifall vi är vänner eller inte alls. Trots att det på senare tid har hänt att vi blir sura på varandra, ganska rejält, så känns det som att han alltid är en av de bästa. Sen att det ibland känns som att vi hade något mer än vänskap (det märks bara när nåt går snett, nästan) är en annan sak. Det försöker jag att strunta i, för jag är redan kär och vill inte bli kär i någon annan…
Urgh, kanske är det sant att det bara är komplicerat med vänner av motsatt kön
Alltså jag förstår inte det här.
Vi vet ju alla att barn är ärliga och att sanning sårar men att 5 åringar mobbar ut en annan 5 åring dag efter dag, det fattar jag inte riktigt.
Jag vet inte om det har blivit värre med åren, att barnen blir elakare och elakare (Fula ord och sån’t kryper ju nedåt i åldrarna) men det känns åtminstone så.
När min lillasyster gick på dagis brukade jag vara där rätt mycket, jag hade inget bättre för mig. Vad jag kommer ihåg så var det aldrig någon som sade riktigt fula ord eller mobbade någon hela tiden. Visst, det förekom väl (det måste det?) att någon sade ”Nej, du får inte vara med oss!” eller dylikt men att dem skrek ”Dina föräldrar är horor, du är en horunge!” och andra hemska saker hände bara inte.
Jag tycker att det borde vara ganska enkelt att fånga upp 6 åringarna enskilt och skälla ut dem men samtidigt prata med dem lugnt och fint så att dem förstår att sådana saker får man faktiskt inte säga. Iallafall mycket enklare än en 12 -> årig mobbare.
Bryr sig inte personalen? Har barnen blivit så skickliga så att ingen märker? Är det föräldrarna som inte bryr sig längre?
Det där med att ingen märker kan vi stryka direkt. Visst fan märker man om ett barn helt plötsligt blir olik sig själv, är ledsen eller inte får vara med. Och inte kan man väl heller vara så döv och frånvarande att man inte märker när mobbarna går på?
Jag tror både personal, men framför allt föräldrarna måste engagera sig i barnens uppförande mycket mera än vad som görs, speciellt nu när det är så lätt för barnen att hitta våld och andra elakheter på alla TV kanaler och Internet och blabla.
Egentligen så spelar det inte alltför stor roll var ungarna hittar/lär sig alla fula ord och lär sig att mobba.
Det som verkligen spelar roll är att man har kontroll över sina barn. Det där låter säkert jättehemskt och så vidare, och så vidare, men det är det inte.
Sluta vara så mesiga och sluta låt era barn göra vad fan dem vill!
Om jag ska vara ärlig så är nackdelen med den här relationen svartsjukan när vi är ifrån varandra.
Annars går det jättebra, nykter som full tillsammans men annars… Njäe.
Lyckligtvis är det ju inte något hotfullt men däremot är ju svartsjuka alltid otrevligt för den som utsätts för den och även för den som känner den.
Irriterande, återkommande snäsiga pikar och frågor.
Det värsta är att jag inte är mycket bättre själv.
Vad ska jag göra, la-la-da-la.